Norrmannen John Kristian Dahl vann en av historiens största klungspurter när Vasaloppet avgjordes i år och tog därmed sin andra seger på tre år. Nu står han inför en ännu större utmaning: att hålla ihop mentalt under 22 mil.
7:a, 7:a, 1:a, 5:a och 1:a. Så ser John Kristian Dahls facit ut i Vasaloppet. Inte illa från en skidåkare som byggt sin karriär som sprinter i världscupen.
Vad är det med dig och Vasaloppet?
– Det verkar helt enkelt som att Vasan passar mig rätt bra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Hela inramningen och det faktum att det finns så mycket tradition i tävlingen ger extra energi. Sen är det bara att se till att ha bra skidor, ha toppat formen och att köra fullt redan från start.
Du är sprinter från början. Vad fick dig att satsa på långlopp?
– Intresset har egentligen alltid funnits där. Längre distanser har varit en central del i träningen även under tiden som sprinter. När jag till slut testade Vasaloppet och blev sjua utan några särskilda förberedelser vaknade även andras intresse. Jag blev kontaktad av Team United Bakeries och tog chansen. Min bästa tid som sprinter började ändå lida mot sitt slut och jag märkte att jag inte hade samma explosivitet som tidigare.
Vad betyder din sprintbakgrund?
– Jag och min teamkompis har valt att använda sprinterfarenheterna som en styrka i våra långlopp. Explosiviteten är en tillgång både när man vill rycka ifrån en klunga eller avgöra loppet i en spurt mot mål. Sen har man såklart fått en hel del råstakning gratis.
Hur fick du reda på Red Bull Nordenskiöldsloppet?
– Det har pågått lite snack om det här loppet en tid. Jag läste redan för ett par år sedan om att planerna fanns. Sen har jag pratat en del med både Daniel Tynell och Jerry Ahrlin. Det känns oerhört spännande. Jag har aldrig åkt skidor så långt och så länge förut.
Hur går dina tankar kring tävlingen?
– Det första jag tänkte när jag hörde sträckan var att det lät lite som en cykeldistans; att det skulle ta en hel dag att cykla sträckan. På skidor borde det kunna gå att klara 22 mil på 10-11 timmar. Men man måste vara ödmjuk inför uppgiften. Jag har aldrig åkt så här långt och jag vet inte hur vare sig kroppen reagerar eller hur det känns mentalt. Vad händer när det gör ont efter 10 mil? Man måste nog ta det väldigt lugnt i början.
Så vad blir den största utmaningen?
– Det kommer självklart att bli tufft fysiskt. Men förmodligen är det den mentala biten som blir ännu mer utmanande. Man måste ställa sig frågan ”vill jag verkligen det här?” och svara ”ja, det vill jag!”. Den mentala biten blir något helt nytt och att orka mentalt är nog det som avgör loppet. Jag vet ju precis hur kroppen känns efter 9 mil och det är inte lätt att övertyga sig själv om att köra på i ytterligare 13 mil.
Vad är din målsättning med loppet?
– Det är väldigt svårt att sätta upp ett mål. Jag åker främst till Jokkmokk för att delta och för att anta utmaningen. Sen får kroppen avgöra när jag väl är där. Känns det bra så kommer jag att pusha. Jag är med för att testa gränserna och räcker det till så vore det kul att vara med och slåss om segern.
Hur förbereder du dig?
– Först och främst är det tävlingssäsong fram till 2 april i och med Visma Ski Classics. Så mitt träningsupplägg blir ungefär som vanligt. Eventuellt lyckas jag klämma in någon längre tur i påsk, om familjen tillåter att jag är ute en hel dag. Sen är det framför allt den mentala biten jag kommer att jobba med. Att verkligen vilja och förbereda sig för tuffa stunder i loppet.
Hur resonerar du kring energiintag och dryck?
– Det är också något som kan avgöra hela loppet. I Vasan dricker vi bara. Här kan det nog krävas fast föda. Jag kommer att ha en plan men jag kommer inte veta hur bra den fungerar förrän där och då. Det kan krävas lite improvisation också.
Blir det fästvalla eller bara staka?
– Det blir bara stakning för min del.
Till sist, har du något bra tips att dela med dig av till loppets många motionärer?
– Viktigast är nog att ta någon riktigt lång tur så att man kan känna på hur det är. En del av dem kommer ju att vara ute i mer än 20 timmar. Det gör det också minst lika viktigt för motionärerna att förbereda sig mentalt som för proffsen.
Bild: John Kristian Dahl Fotocredd: Visma Ski Classics/Magnus Östh
